Text och musik: David Alsing

Jag hade en känsla för länge sen.
Det är svårt att beskriva den,
men jag vill dit, min kära.
Jag skriver låtar nu igen,
i dem målar jag sanningen,
ja det är friheten, min kära

För jag vill verka vara poet,
en livsnjutare som vet
vad livet går ut på, min kära.
Och jag förstår om det blir tungt
i allt detta som var så lugnt
när jag river upp oss, min kära.

Jag vet vi är ett par med stil,
men det finns inga motiv att vara vi två.

Mitt kroppsspråk har blivit en mur.
Men du ser igenom, eller hur?
Jag har blivit till glas, min kära.
Det känns som att världen tittar på
och hånler åt oss två
när vi lurar varann, min kära.

Snälla dra ner vår rullgardin!
Jag orkar inte med apatin
som solen belyser, min kära.
Kom sen och lägg dig bredvid mig!
Snälla, säg inte nej!
Vi kan väl luras igen, min kära…

Jag vet vi är ett par med stil,
men det finns inga motiv att vara vi två.