Text & musik: August Rex

Hon tog med sig hela sin värld och lämna mig kvar.
Hon har börjat på nytt med nån annan i en främmande stad.
Hon var mitt allt. Hur går jag vidare efter det här?!
Hur hittar man gnistan när allt har fallit isär?!
Borde kunna det här nu. Jag har blivit bränd förut.
Men denna gång så känner jag mig riktigt slut.

Jag ser hundar i koppel stå och vänta utanför en butik.
Jag ser mammor med barnvagn sitta på konditori.
Man grusade vägarna i vintras när det blev halt.
Nu har snön smält, men gruset ligger fortfarande kvar.
Mina dagar går långsamt, stannar och står still.
Jag försöker acceptera att dagarna gör som de vill.

Ingenting som jag skriver blir bra men jag skriver ändå.
Det fungerar som tidsfördriv dagar då himlen är grå.
Jag har ett par vänner som kommer och lyssnar ibland
och jag har spelat in så de har mina låtar på band.
De säger att det kommer bli något stort av mig.
Men de har inte sett hur jag mår när jag är för mig själv.

Den här stan är brokig. Det finns så många sätt att va.
Vilken roll ska man ta? Och vilken roll är ens bra?
Jag förstår allt mindre av det jag ser runt omkring.
Jag försöker ha koll men jag vet snart alls ingenting.
Det enda jag vet är att jag är den jag är.
Finns det någon, som kan tänka sig att bli kär?