Text och musik: August Rex

tre decimeter is
sju centimeter snö
sexton bitande minus
rosiga kinder
Hon följer rådjursspår i vintersolsken

Under henne
ett kallt svart djup…
minns vågorna
de mörkblågröna vågorna

men is, is, iiiiis
den kalla hårda isen
den tunt skarbeklädda pudersnön
den bländande vita
den diamantlikt gnistrande!
och hon har fåglar i skogen…

Hon släpar med sig sitt blödande hjärta
i skålar och formar så inget rinner ut
Hon hade en kärlek en gång
som kom, fanns och försvann
i förstone evigt strålande
och sen ett minne blott
Hon hade en kärlek en gång
Nu har hon fåglar i skogen…

hon trodde på nåt
nu vet hon något annat
hon bär på en kram som aldrig ville ta slut
djupgående och varm
kokhet som en geysir
hon bär på en kram
och hon har fåglar i skogen…

Hon har fåglar i skogen
hon har sånger i själen
stammar i träden
mossor, lavar, tickor

kvistar på grenar
troll som bor i stenar
hon har strömmar i bäckar
älvor, sjörån, vättar

Klockan visar hundra och alls ingenting
Allt som händer händer samtidigt och aldrig någonsin
Träden står fångade i ett orörligt nu
men vinden bläddrar i hennes korpsvarta hår…

muslimer tror på sitt
och det går packåsnor i Marocko
på Grönland rensas fisk
och berättas sagor och legender

i Senegal sänder man radio
och vaggar barnen till sömns
en bit utanför Frankrike
seglar en båt med nya segel

Världen är en målning utav mårdhår och akryl
utan ram men med ett Gyldene snitt!
Den har blåbär året om. Mängder av blåbär
och alla fåglar i skogen
som flyttar och kommer tillbaks…

*

tre decimeter is
sju centimeter snö
sexton bitande minus
rosiga kinder
Hon följer rådjursspår i vintersolsken…