En saga i vinden

Jag lyssnade – noga – på vinden
Och hörde en saga!

En saga
om ett land långt bort
med höga berg och djupa dalar,
om en kusk som för sin vagn från by till by,
om prunkande trädgårdar, grönska och liv,
hundar som gläfser, yra höns.

Om en flicka
som grät
Och lyssnade på vinden till tröst
– och gråten avtog!

Där mojnade vinden
och jag hörde inte denna saga mer…

Aldrig kom samma vind tillbaka
och jag undrar sedan dess

Vem var flickan
Vad var hon ledsen för?
Och vad hörde hon
När hon lyssnade i vinden?

 

Gud/Fan

Gud hör och ser och vet allt,
men det gör Fan också.
När Gud bestraffar,
då delar Fan ut belöningar.

 

Skirt försommarregn

Snart är det skarven mellan maj och juni.
Jag ligger sömnlös…
klockan är fem, men jag är inte trött.
Jag tittar på pelargonerna i sina blomkrukor.

Det känns att det börjar bli varmare ute,
sommarens dofter har börjat komma.
De senaste åren har de blommande fruktträden
varit extra vackra. Rosa och vita.

Nån gång ibland, väldigt sällan,
kanske bara en gång under ett helt liv,
står man i ett skirt försommarregn
från klarblå himmel. Ljudlöst.

Från ett öppet fönster hör man en melodi,
så vacker att man bara vill hänga sig.

Man har avklarat nåt tungt,
många stora stenbumlingar
har lättat ifrån bröstet. Man kan andas.

Man gråter nästan.
Man vet inte varför.
Det där exakta mellanläget
mellan sorg och lycka.